Transport av avfall
Om du transporterar någon annans avfall ska du alltid söka tillstånd för din verksamhet. Tillstånd krävs också om du transporterar mer än 10 ton eller 50 kubikmeter icke-farligt avfall från din egen verksamhet per år. Ansökan om transporttillstånd görs hos Länsstyrelsen i Västra Götaland. För transport av farligt avfall gäller strängare regler, läs mer på sidan farligt avfall.
Avfallshierarkin
För avfallsområdet finns det en omfattande gemensam EU-lagstiftning. För att tydliggöra vad vi behöver prioritera och sträva efter i Europa finns avfallshierarkin. Avfallshierarkin innebär förenklat att avfall i första hand ska förebyggas. Om det ändå uppstår avfall ska det behandlas på det sätt som bäst skyddar människors hälsa och naturen. Den som är ansvarig för att avfall blir behandlat ska se till att
- återvinns genom att det förbereds för återanvändning,
- materialåtervinns, om det är lämpligare än 1,
- återvinns på annat sätt, om det är lämpligare än 1 och 2, eller
- bortskaffas, om det är lämpligare än 1-3.
I verksamheter uppkommer olika typer av avfall, till exempel:
- Hushållsavfall
- Förpackningsavfall
- Avfall med producentansvar
- Avfall till materialåtervinning
- Bygg- och rivningsavfall
- Elektronik
- Avfall till deponi
- Farligt avfall
- Invasiva arter
Hushållsavfall
Det avfall som uppkommer i exempelvis fikarummet, köket, på toaletten, biologiskt nedbrytbart trädgårds- eller parkavfall räknas som hushållsavfall även när det uppkommer i din verksamhet. Därför måste företag, verksamheter och flerbostadshus ha abonnemang för hämtning av hushållsavfall. Kommunen ansvarar för insamlingen.
Utsortering ska göras av biologiskt trädgårds- eller parkavfall som innehåller parkslide eller invasiva arter som finns upptagna på unionsförteckningen, annat biologiskt nedbrytbart trädgårds- eller parkavfall och biologiskt nedbrytbart livsmedels- eller köksavfall. Alla har ett ansvar och skyldighet att hindra spridningen av invasiva arter. Före hantering och åtgärder av invasiva arter är det mycket viktigt att ta reda på hur man ska gå tillväga. Annars finns risk att hantering och bekämpning blir en spridning av den invasiva arten.
Förpackningsavfall ska sorteras ut i papper och kartong, plast, metall, färgat och ofärgat glas, plastflaskor och metallburkar och trä. Den som har en förpackning som innehåller avfall ska se till att förpackningen skiljs från innehållet. Verksamheter som sorterat ut förpackningsavfallet ska lämna in förpackningsavfallet till mottagningsplatser som tillhandahålls av en producentansvarsorganisation eller andra retursystem enligt 4 kap. 3 § eller 7 kap. 12 eller 14 §§ förordningen om producentansvar eller kommunens insamlingssystem om verksamheten har en avfalls-hantering som är samlokaliserad med hushållens och verksamheten har valt kommunal insamling.
Ny lagstiftning gäller från 1 januari 2024. Läs mer på sidan Förändringar kring insamlingen av matavfall och förpackningsavfall.
Avfall med producentansvar
Elavfall, elprodukter, däck, batterier och läkemedel omfattas av producentansvar. Det innebär att produkternas tillverkare har ansvar för att produkterna samlas in när de blivit avfall. Du som verksamhetsutövare har ansvar för att sortera ut avfallet och se till att det hamnar på den insamlingsplats som producenten anordnat.
Ny lagstiftning från 1 januari 2024. Läs mer på sidan Förändringar kring insamlingen av matavfall och förpackningsavfall
Avfall till materialåtervinning
Järn och andra metaller bör sorteras ut för återvinning. Brännbart avfall definieras som ”sådant avfall som brinner utan energitillskott efter det att förbränningsprocessen startat”. Exempel på brännbart avfall är plast och träavfall som inte är rent. Brännbart avfall ska ska sorteras ut och förvaras skilt från annat avfall. Rent trä kan sorteras ut för återanvändning och återvinning eller i sista hand som brännbart. Impregnerat virke betraktas som farligt avfall. Tegel, betong, sten, jord och grus lämpar sig väl för återanvändning. Även asfalt kan återvinnas. Observera att materialen ska vara fria från farliga ämnen. Till exempel kan gammal asfalt innehålla stenkolstjära och kan då betraktas som farligt avfall. Återanvändning av avfall kan kräva anmälan eller tillstånd.
Bygg- och rivningsavfall
Avfall som uppkommer vid bygg- eller rivningsarbeten ska sorteras ut vid den plats där det uppstått. Utsortering ska ske i minst sex fraktioner: trä, mineral (betong, tegel, klinker, keramik eller sten), metall, glas, plast och gips. I enskilda fall får dispens ges gällande utsortering av bygg- och rivningsavfall. Läs mer på sidan sortera avfall vid bygg och rivning. Innan rivningsarbeten påbörjas är det viktigt att inventera och undersöka om det förekommer föroreningar. Vid risk för spridning av föroreningar till miljön i samband med rivningsarbeten krävs anmälan till bygg- och miljönämnden enligt 28 § förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Om föroreningar påträffas ska dessa underrättas till bygg- och miljönämnden.
Avfall till deponi
Sedan år 2002 är det förbjudet att deponera brännbart avfall och år 2005 utökades förbudet till att omfatta allt organiskt avfall. Avfallsförebyggande åtgärder ska vidtas så långt det är möjligt. Det sista steget i avfallshierarkin är bortskaffning när det är det lämpligaste alternativet utifrån skyddet för miljön och människors hälsa. Deponering av avfall styrs bland annat av reglerna i förordning om deponering av avfall. Avfall till deponi är det material som återstår när sorteringen är klar och ytterligare återvinning inte är möjlig. Gipsavfall får inte deponeras med annat avfall om halterna för organiskt kol överskrids. Det är verksamhetsutövaren som ska se till att gränsvärdena inte överskrids.
Farligt avfall
Till farligt avfall räknas allt som kan vara giftigt, cancerframkallande, frätande, fosterskadande, miljöfarligt, smittförande eller brandfarligt. Farligt avfall är till exempel spillolja, glykol, avfettningsbad, batterier, oljefilter, glödlampor, lysrör, lösningsmedelsavfall, kasserade kemikalier, bekämpningsmedel, avfall från oljeavskiljare och tvättrännor med mera. Farligt avfall är märkt med en asterisk* i bilaga 3 i avfallsförordningen (SFS 2020:614). Läs mer på sidan farligt avfall.
Hantering av avfall enligt POP:s-förordningen
Det är avfallsinnehavarens skyldighet att känna till om avfallet innehåller så kallade POP:s-ämnen och hur avfallet då ska hanteras. POP:s står för ”Persistent Organic Pollutants” eller långlivade organiska föroreningar. Det är ämnen som är farliga i låga koncentrationer, svåra att bryta ner och kan spridas långt ifrån utsläppsplatsen. Aktörer som hanterar avfall behöver ha kunskap om POP:s-ämnen, de gränsvärden som är styrande för avfallshanteringen och andra regler som följer av förordningen. Även om många ämnen har förbjudits så finns de fortfarande i omlopp då de har använts i byggnader, anläggningar, elektronik, bilar, textilier, plast, spillolja, askor och förorenade massor/jord. Vissa POP:s har spridits avsiktligt genom bekämpningsmedel och brandbekämpningsskum.