Invasiva arter
Invasiva arter är främmande arter som har förflyttats med människans hjälp till ett område där de inte har funnits tidigare. Stora problem kan uppstå när främmande arter blir invasiva i sin nya miljö när de sprider sig snabbt och orsakar skador på naturen, människors hälsa eller ekonomin.
Invasiva växter ska lämnas i dubbla sopsäckar till återvinningscentral
Vid bekämpning måste alla växtdelar brännas och får inte läggas på kompost eller i ditt kärl för trädgårdsavfall. Tänk på att särskilda regler gäller för trädgårdsavfall som innehåller invasiva växter som parkslide, jättebalsamin och lupiner. De ska lämnas till någon av kommunens återvinningscentraler i dubbla väl förslutna säckar för att inte riskera spridas vidare. Fråga personal på plats hur du ska sortera så säckarna hamnar rätt.
Spridning av främmande arter
Inom Sverige sker spridningen av främmande arter via transporter, från trädgårdar och genom olika verksamheter som hanterar växter och djur. Frön kan följa med spannmål och träförpackningar, djur kan rymma från uppfödningar, barlastvatten och akvarium kan sprida främmande arter, importerade trädgårdsväxter kan innehålla främmande arter. Jord och frön som fastnar på maskiner och utrustning kan bli fripassagerare till en ny plats. Ett exempel på en invasiv främmande art som nog många känner till är mördarsnigeln eller spansk skogssnigel. Den kom till Sverige under 1970-talet, troligen som snigelägg med importerad jord, växter och grönsaker. En annan art är lövplattmasken (Obama nungara) som har hittats i Skåne hösten 2024. Lövplattmasken är en rovlevande plattmask som äter våra inhemska daggmaskar, snäckor och sniglar. Den riskera att skada ekosystemet och påverka jordbruket negativt. Regeringen har bestämt att masken ska omfattas av nödåtgärder för att förhindra spridningen.
Förbud mot spridning
Enligt EU-förordning 1143/2014 är det förbjudet för alla i ett medlemsland att sprida invasiva främmande arter – det är förbjudet att importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta, släppa ut i naturen eller hålla levande exemplar av de arter som finns upptagna på EU-förteckningen över invasiva främmande arter. EU-förteckningen över invasiva främmande arter uppdateras löpande och fler arter kan tillkomma framöver.
Viss arter är ännu inte ett problem i Sverige men kan bli det i framtiden på grund av klimatförändringar. Andra arter som konstaterats vara ett problem i Sverige är ännu inte upptagna på EU-förteckningen. Naturvårdsverket rekommenderar att man hanterar avfallet även från dessa arter på samma sätt som de i EU-förteckningen. Exempel på arter är blomsterlupin, vresros, kanadensiskt gullris, snöbär och parkslide men det finns betydligt fler än dessa.
Vem har ansvaret för invasiva arter?
På den egna fastigheten har fastighetsägaren ansvaret för invasiva främmande arter. Fastighetsägaransvaret gäller för alla – privatpersoner, kommunala och statliga fastighetsägare och för bolag som äger fastigheter.
Vid kännedom om att det finns en invasiv art som finns på EU:s förteckning på din fastighet har du en skyldighet att bekämpa arten. Skyldigheten gäller i alla typer av miljöer som skogsmark, jordbruksmark, trädgårdar och naturmiljö.
Viktigt att göra rätt!
Bekämpning ska planeras noga, eftersom ett felaktigt utförande riskerar att förvärra situationen. Det är mycket att ha koll på innan man startar upp en bekämpning av invasiva arter på sin mark. Vi rekommenderar att du läser på noga innan och tar reda på vilka regler som gäller för just din mark och den specifika arten. På Naturvårdsverket finns mycket vägledning.
Bekämpning
Det finns olika bekämpningsmetoder. Det är viktigt att välja rätt metod utifrån art och miljö. Ofta krävs uthållighet under flera år och att man samarbetar med grannar/andra fastighetsägare.
Generellt kan man säga att det finns mekanisk bekämpning, kemisk bekämpning och biologisk bekämpning. Kemisk bekämpning ska undvikas och om det ändå krävs ska bekämpningsmedel användas i enlighet med gällande lagstiftning och nödvändiga tillstånd ska vara inhämtade.