Om Päronguiden
Vad en bra förälder är, det bestämmer du själv. För i slutändan, så är det faktiskt du som är den bästa föräldern för ditt barn.
Päronguiden är ett stödkoncept i flera steg som är framtaget av Ale kommun för dig som är förälder till en treåring, sexåring, nioåring, tolvåring eller tonåring. Materialet bygger på forskning runt föräldrastödsprogram samt beprövad erfarenhet från familjebehandling.
Päronguiden är tänkt som en hjälp till dig som förälder att skapa trygga relationer med dina barn, knyta nya kontakter med föräldrar i samma situation och informera om vilket stöd som Alingsås kommun kan ge dig i din föräldraroll.
Ett koncept i tre steg
Det första steget är en film som visas på ditt barns föräldramöte. Därefter bjuds du in till steg två, en föreläsning som fokuserar på föräldraskap utifrån ditt barns ålder. Det tredje steget utgörs av inbjudan till föräldrakaféer.
0–1 år – Att bli förälder
Små skruttar har en tendens att vända världen upp och ner. För en nybliven förälder kan frågorna hopa sig. Hur gör man för att uppfostra ett barn? Duger jag som förälder? Hur gör jag för att hålla ihop med min partner? Har bebisen syskon kan du dessutom tvingas brottas med en känsla av otillräcklighet.
Broschyr för dig som håller på att bli förälder eller redan är förälder till en 0–1 åring
Bebisbubblan – ett underbart kaos
Att vara förälder kan vara tufft, och det är helt ok att känna så. Men
det kan också vara något av det största och vackraste man kan vara
med om, och en outsinlig källa till inspiration och glädje.
3 år – Barnet i förskolan
Bland fantasifulla frågor, kiss- och bajshumor och spring i benen, är det nog ändå det där trotset som gör störst inverkan på en förälder till en treåring.
Broschyr som stöd till dig som är förälder till en 3 åring
Trotset är ett tecken på självständighet
Tre år är en lång tid. Klart man “kan själv” med så lång livserfarenhet. I själva verket är trotset ett första tydligt tecken på självständighet. Och tänker man så, så är det ju faktiskt något som borde uppmuntras i stället för att undvikas.
6 år – Inför skola
Sex år är en knepig ålder. Är man liten eller är man stor? Ena stunden vill man krypa upp i mammas eller pappas famn. Nästa stund kommer man på att man är så stor att man börjat skolan. Fantasin går på högvarv, humöret svänger och det trots som var ett faktum vid tre års ålder är nu tillbaka. Dessutom kan det bli allt vanligare att snubbla och välta omkull saker.
Broschyr som stöd till dig som är förälder till en 6 åring
“Lilla tonåren” – viktig process av frigörelse
Den här perioden brukar kallas för ”lilla tonåren”, och det är inte undra på, med allt som händer runt omkring. Men det är också viktigt att komma ihåg att allt detta är ett resultat av barnets utveckling. Att huvud och kropp växer – och att barnet dessutom är mitt inne i en viktig process av frigörelse.
Som förälder kan man ibland må bra av att byta förhållningssätt: i stället för att se krångel, trots och utvälta mjölkglas som ett hinder, kan du se det som en del av barnets utveckling.
9 år – Tweenie
Även om den här perioden kan upplevas som relativt lugn, så händer det ganska mycket i en nioårings liv – saker som vi föräldrar kanske inte vet om. Ditt barn befinner sig nämligen mitt i en social utvecklingsprocess och lär sig nu att interagera med andra. Eftersom alla barn utvecklas i olika takt kan lekar snabbt utvecklas till konflikter. Men dessa konflikter är också en viktig del av att lära sig fungera i grupp.
Broschyr som stöd till dig som är förälder till en 9 åring
Ditt stöd som förälder är ovärderligt
Som förälder hamnar du nog ofta långt ner på prioriteringslistan. I fokus för ditt barns intresse står i stället kompisar, skolan och aktiviteter utanför hemmet. Det blir kanske inte så mycket pussar och kramar längre. Och kanske är ditt barn inte heller särskilt intresserat av att berätta om sina tankar och känslor.
Men som förälder är det ändå viktigt att finnas där när din nioåring behöver tanka energi. För även om ditt barn verkar klara sig på egen hand, kan världen ibland kännas stor och hemsk. Ofta tar det sig uttryck i en rädsla för mörker, för döden och för att vara ensam. Och i sådana stunder är ditt stöd som förälder ovärderligt.
12 år – Inför högstadiet
Tiden flyger iväg och din tolvåring är snart en tonåring. Kanske har det redan börjat märkas. Vid tolv års ålder övar sig ditt barn nämligen på att bli vuxen, och det är vanligt att härma hur de äldre barnen pratar och beter sig.
Kompisarna har blivit allt viktigare, men också tillhörighet och identitet. Hur ser jag ut? Passar jag in? Vem är jag kär i? Man jämför sig, förälskar sig och försöker räcka till. Puberteten gör inte saken lättare. Alla utvecklas olika fort, och att vara sist – eller först – kan vara jobbigt.
Broschyr som stöd till dig som är förälder till en 12 åring
Var nyfiken och tillgänglig
En stor del av vardagen utspelar sig utanför hemmet och i sociala medier, och som förälder kan det vara svårt att hänga med i vad ditt barn gör eller tänker. Därför gäller det att hela tiden vara nyfiken och tillgänglig – och att lyssna utan att vara påträngande eller dömande.
Tonårsföräldrar (14–15 år)
Om du inte redan märkt det, så är ditt barn inte längre ett barn, utan en tonåring – på god väg att bli vuxen. Men att lämna sin trygga barndom kan vara smärtsamt. Och då behöver man ta i. Det är med andra ord ingen tillfällighet att tonåringar i alla tider revolterat mot sina föräldrar.
Broschyr som stöd till dig som är förälder till en tonåring
Vem är jag?
Övergången till vuxenvärlden följs av en ändlös ström av tankar. Vem är jag? Vad ska jag bli? och Vilka är mina vänner? En del introduceras dessutom till en helt ny värld av fester, bekantskaper och kärleksrelationer, vilket kan späda på frustrationen ännu mer.
Missförstånd och konflikter
Tonårsperioden kan se olika ut för alla. Medan vissa agerar utåt kan andra mer eller mindre sluta sig. Gemensamt för de flesta är att man vill väldigt mycket, men att det ibland kan vara svårt att få fram exakt vad. Det kan leda till en hel del missförstånd och konflikter. Som förälder måste du vara beredd på att ibland svälja din stolthet och låta tonåringen få stå för sina egna beslut.