Fritidshemmet är mitt vardagsglitter
Efter snart 30 år i fritidshemmet är nyfikenheten, relationerna och elevernas egna idéer fortfarande kärnan i arbetet. För Malin Vennström som utsågs till Årets lärare i fritidshem 2024 handlar yrket om att skapa en verksamhet där lek och lärande får gå hand i hand – och där varje elev får möjlighet att hitta sin väg in.
Vägen till fritidshemmet var från början inte självklar. På gymnasiet läste hon ekonomisk linje, men upptäckte snart att det var helt andra områden som väckte hennes intresse.
– Jag märkte ganska snart att de ämnen jag glänste i var samhällskunskap, idrott och juridik och allt annat tyckte jag var tråkigt. I samma veva så utbildade jag mig till skidlärare och jag fick en kick av att lära barn och vuxna åka skidor.
Det blev början på ett yrkesval som Malin Vennström fortfarande, nästan 30 år senare, känner stor glädje över.
– Då bestämde jag mig att jag skulle läsa till fritidspedagog. Det beslutet har jag än idag inte ångrat. Efter snart 30 år i branschen känner jag fortfarande en stor glädje i arbetet. Jag brukar säga att fritidshemmet är mitt vardagsglitter, det är helt enkelt en plats där jag får energi.
Nyfikenheten har följt med genom yrkeslivet och är också något hon lyfter fram som ett av sina viktigaste kännetecken som lärare i fritidshem.
– Jag tror att nyfikenhet är ett av mina viktigaste kännetecken. Jag vill verkligen lära känna varje elev för att förstå vilka behov, intressen och förutsättningar just den eleven har. För mig är relationen grunden för allt annat.
Att känna eleverna gör det också lättare att avgöra när en vuxen behöver kliva in och när det är dags att backa undan.
– Jag försöker också vara närvarande utan att ta över. När jag känner eleverna väl kan jag lättare avgöra när jag ska gå in i en lek och bidra och när jag ska backa undan och låta eleverna äga leken själva. Det handlar mycket om att vara lyhörd och läsa av situationen.
Samtidigt betonar hon arbetslagets betydelse.
– Man är inte bättre än sitt arbetslag. Vi behöver växeldra, samarbeta och tillsammans fundera över vad vi ser i elevgruppen, vilka behov som finns och hur våra aktiviteter kan bidra till lärandet.
Elevernas idéer blir utgångspunkten
När aktiviteter planeras börjar arbetet ofta i elevernas egna intressen.
– Jag tycker att man måste börja med elevernas egna idéer och intressen. Det är deras fria tid och de måste få möjlighet att välja. Vår uppgift blir sedan att fånga idén, ge den rätt utmaningar och hjälpa eleverna att gå från tanke till handling och vidare till ett resultat.
Ett exempel är några elever som ville åka skateboard och därför bildade Skatepartiet för att driva frågan om en skateboardramp.
– De fick fundera på säkerhet och utrustning, sälja kakor för att samla in pengar och arbeta tillsammans för att gå från idé till resultat. Det är precis den typen av process jag tycker är så värdefull i fritidshemmet: elevernas intresse är drivkraften, men längs vägen tränar de mängder av förmågor.
Bakom aktiviteterna behöver det samtidigt finnas en medvetenhet hos de vuxna.
– Det pedagogiska syftet behöver inte alltid synas för eleverna, men det behöver finnas hos oss vuxna.
Ett annat exempel är arbetet med Kim Sjöbergs bok Drakarna, där äldre elever fick skapa rollspel och spela upp dem för yngre elever.
– Då fick elevernas kreativitet och lek ta stor plats, samtidigt som vi arbetade med bland annat språk, samspel, muntligt berättande och mod att stå inför andra. En elev berättade senare att rollspelet hade hjälpt honom att få godkänt i svenska. Det är ett sådant kvitto som visar hur lärande kan uppstå genom fritidshemmets arbetssätt.
Alla behöver inte delta på samma sätt
Relationsarbetet blir särskilt viktigt för de elever som gärna står bredvid och tittar.
– Jag tänker att alla inte behöver delta på samma sätt eller direkt. Ibland kan första steget vara att få stå bredvid, titta och känna sig trygg. Sedan kan man hitta en liten ingång till aktiviteten utifrån elevens intresse.
Att väcka intresse utan att tvinga fram deltagande är en viktig del av arbetssättet.
– Det handlar mycket om att se varje elev och inte utgå från att samma aktivitet fungerar för alla.
Ett pris som satte ljus på fritidshemmet
2024 utsågs hon till Årets lärare i fritidshem. Utmärkelsen kom oväntat, men hon är tydlig med att framgångarna inte är en enmansinsats.
– Det känns förstås väldigt roligt och spännande, men jag ser inte priset som ett kvitto på att jag ensam gör något fantastiskt. Jag vill framför allt lyfta betydelsen av arbetslaget. Vi växeldrar, samarbetar och täcker upp för varandra, och mycket av det vi lyckas med gör vi tillsammans.
Priset har inte förändrat hennes grundläggande arbetssätt, men uppmärksamheten har förstärkt viljan att synliggöra fritidshemmets pedagogiska uppdrag och dela erfarenheter med andra. Det gör hon bland annat genom podden Alla delar på plats och genom att handleda VFU-studenter.
I höst tar erfarenhetsdelandet ytterligare en form. Tillsammans med kollegorna Lotta och Thea är de medförfattare till en antologi om Beprövad metodik i fritidshemmet tillsammans med Karin Lager och Hadar Nordin som kommer ut i höst.
Våga lita på att lek faktiskt är en viktig väg till lärande
Till den som precis har börjat arbeta i fritidshemmet är rådet framför allt att inte känna att man behöver kunna allt från början.
– Mitt viktigaste råd är att vara nyfiken – både på eleverna och på verksamheten. Försök inte ha alla svar från början. Lyssna, observera och lär känna eleverna. Fundera på vad du ser och varför det händer.
Relationerna till elever, vårdnadshavare och kollegor beskriver hon som själva grundbulten. Lika viktigt är att våga ta hjälp av andra och acceptera att verksamheten inte alltid blir som planerat.
– Och framför allt: kom ihåg att du inte är ensam. Du har ett arbetslag och många andra vuxna runt eleverna. Våga ta upp dilemman, fråga dina kollegor och diskutera det du möter.
Och mitt i planeringar, pedagogiska syften och reflektioner finns det som kanske allra tydligast kännetecknar fritidshemmets pedagogik:
– Våga lita på att lek faktiskt är en viktig väg till lärande. Ibland behöver vi vuxna kliva fram och ibland behöver vi kliva tillbaka. Det är i det samspelet som mycket av fritidshemmets pedagogik finns.