Svampar

Svampar i Nolhaga

Hösten är den tid på året då man kanske har som mest tid att vara ute och promenera i skog och mark. Det är också den tid då man tydligt ser hur hösten skrider fram genom förändringen i lövträdens färger då bladen förbereds för att fällas. Trädens färgprakt kontrasterar mot markens allt mer bruna och gula gräs och fällda löv, men mitt i detta kan man nu hitta riktiga färgklickar. Svampar skjuter upp ur jorden för att via sina fruktkroppar sprida sporerna. Det stora flertalet är dock inte vad vi vanligen kallar matsvampar.

Storsvamparna som grupp är inte så väl företrädd inom Nolhagaområdet, kanske främst beroende på att de missgynnas i allmänhet av skötseln (löven krattas bort o.s.v.). Om man vet vad man ska titta efter och kikar lite närmare på döda grenar och trädstammar eller river runt lite i fuktig mark så kan man dock hitta en hel del s.k. trädsvampar och även en del mikrosvampar. Och som alltid den variabla miljön inom Nolhaga bidrar till att mångfalden finns här trots allt.

Läs mer om svampar

Det vi kallar storsvampar är egentligen fruktkropparna hos en organism som till stor del lever dolt i marken eller det substrat där de växer i form av mer eller mindre mikroskopiska trådar, hyfer. Svampar förökar sig genom sporer som bildas på särskilda strukturer på/i fruktkroppar. Fruktkropparna skiljer sig åt principiellt och detta utgör grund för indelningen av svamparna i ett par huvudgrupper, basidiomyceter och ascomyceter. Från en groende spor växer hyftrådarna ut radiärt och kan nå långt och bli mycket stora och gamla. Sveriges och kanske världens största organism är en svamp med en diameter på 500 m. Hos en del arter bildas fruktkropparna i ytterkanten på hyfmassan och de ringar av svampar som uppstår kallas häxringar, och är mycket typiska för en del arter.

 

Man brukar lite schematiskt tala om storsvampar och mikrosvampar. De förra innefattar de vanliga arterna med hatt och fot som vi ser i naturen - de arter som vi vanligen avser när vi pratar om svampar. I storsvamparna ingår också en lite speciell grupp som brukar kallas trädsvampar, tickor och skinn, vilka skiljer si åt markant från de ävenledes på murken ved växande vanliga storsvamparna.

 

Mikrosvamparna är ett flertal vitt skilda grupper och det finns även en del arter bland de grupper som utgör storsvampar som är mer eller mindre mikroskopiska. Hit förs här också gruppen slemsvampar (Myxomycetes) som inte är mikroskopiskt små, men det stora flertalet arter är små och oansenliga så man får leta efter dem speciellt för att finna dem. Till gruppen förs här också en del mer ursprungliga grupper som algsvamparna där många arter är parasiter på vattnens växtplankton. Dessutom förs hit den mycket variabla gruppen mögelsvampar som inte är någon homogen grupp och slutligen jästsvamparna som i verklig mening är mikroskopiska. En del mögel- och jästsvampar har människan tagit i sin tjänst för produktion av olika mögelostar och olika öl- och vinsorter.

 

Svamparna som grupp fyller en mycket viktig funktion i nedbrytningsprocesserna i naturen. Mycket död ved och annat grövre organiskt material upplöses/mjukgörs primärt av svampar. Svamparnas mycel utgör sedan föda för diverse fragmenterande småkryp. Rester liksom ej nedbruten cellulosa kväveberikas genom processen och nya svampar eller bakterier återkoloniseras materialet, som ånyo utgör föda för kanske delvis andra småkryp. Genom detta fortgår nedbrytningen och slutligen frigörs de primära ämnena till jordarna och koldioxid till luften (det som kallas markandningen).