Svampar

Svampar i Nolhagaområdet

Hösten är den tid på året då man kanske har som mest tid att vara ute och promenera i skog och mark. Det är också den tid då man tydligt ser hur hösten skrider fram genom förändringen i lövträdens färger då bladen förbereds för att fällas. Trädens färgprakt kontrasterar mot markens allt mer bruna och gula gräs och fällda löv, men mitt i detta kan man nu hitta riktiga färgklickar. Svampar skjuter upp ur jorden för att via sina fruktkroppar sprida sporerna. Det stora flertalet är dock inte vad vi vanligen kallar matsvampar. Läs mer här och se även bifogat förslag nedan på svamprunda i Nolhaga med karta.

Storsvampar

Storvamparna, det vi i dagligt tal kallar svampar är en stor och artrik grupp som finns i många olika miljöer, dock kräver de allra flesta arterna att det är rätt fuktigt åtminstone i jorden eller den murkna veden där hyferna lever.

Storsvampar finns ett flertal olika arter inom Nolhaga. Förekomsten varierar dock år från år.

Nationalencyklopedin (NE) beskriver det så här: "Storsvampar, makromyceter, de mer storväxta svamptyperna, exempelvis skivlingar, tickor, fingersvampar, taggsvampar, murklor, dynsvampar och tryfflar. Motsatsen är småsvampar, mikromyceter. Man brukar dra en gräns mellan dessa grupper vid fruktkroppar som är större än 1 mm."

Svampexkursioner

Svampexkursioner för att studera och lära sig storsvampar företas vanligen under perioden början av september till och med oktober ut, något beroende på om det är ett torrt eller blött år. Man behöver ett par större korgar och någon kniv för att samla in åskådningsexemplar. Fäst gärna en lapp med information om växtplats, närmsta träd och så vidare på den insamlade svampen. För mer ingående studier i labb behövs luppar och svarta respektive vita papper för att studera sporfärgen. Sporerna kan också studeras under mikroskop.

Bra områden för storsvampar i Nolhaga

De bästa områdena för storsvampar är ekparken med ytterområden samt området mellan bergen i fd Hjorthagen. På vägen mellan dessa områden kan promenaden ske längs Säveån där det i vissa områden kan finnas en del vanliga svampar som lever på döda träd eller stubbar. Några speciella arter kan återfinnas i bokskogen uppe på östra berget och dess baksida som är fuktigare.

Trädsvampar

Om man vet vad man ska titta efter och kikar lite närmare på döda grenar och trädstammar eller river runt lite i fuktig mark så kan man hitta en hel del så kallade trädsvampar och även en del mikrosvampar.

Fördelen med att studera trädsvampar som en exkursion är att det, dels inte blir för mycket på en gång, dels att detta vanligen låter sig göras under vinterhalvåret då det inte finns så mycket annat att se på. Utrustning som ovan samt en liten såg och/eller yxa/kniv för att kunna samla in de olika åskådningsexemplaren. Som vid all insamling är det viktigt med kompletterande data vilka skrivs på en lapp och fästs på svampen.

Exkursionen kan göras från Fiskevillan genom ekhagen ner efter Säveån och sedan genom hjorthagen, i stort samma runda som vid promenaden för att studera och insamla de vanliga storsvamparna. Studier mer i detalj med hjälp av luppar sker när man är tillbaka i fiskevillan. Karakterisera skillnader gentemot de vanliga storsvamparna.

Allmänt om svampar

Det vi kallar storsvampar är egentligen fruktkropparna hos en organism som till stor del lever dolt i marken eller det substrat där de växer i form av mer eller mindre mikroskopiska trådar, hyfer. Svampar förökar sig genom sporer som bildas på särskilda strukturer på/i fruktkroppar. Fruktkropparna skiljer sig åt principiellt och detta utgör grund för indelningen av svamparna i ett par huvudgrupper, basidiomyceter och ascomyceter. Från en groende spor växer hyftrådarna ut radiärt och kan nå långt och bli mycket stora och gamla. Sveriges och kanske världens största organism är en svamp med en diameter på 500 meter. Hos en del arter bildas fruktkropparna i ytterkanten på hyfmassan och de ringar av svampar som uppstår kallas häxringar, och är mycket typiska för en del arter.

 

Man brukar lite schematiskt tala om storsvampar och mikrosvampar. De förra innefattar de vanliga arterna med hatt och fot som vi ser i naturen - de arter som vi vanligen avser när vi pratar om svampar. I storsvamparna ingår också en lite speciell grupp som brukar kallas trädsvampar, tickor och skinn, vilka skiljer sig åt markant från de vanliga storsvamparna.

 

Mikrosvamparna är ett flertal vitt skilda grupper och det finns även en del arter bland de grupper som utgör storsvampar som är mer eller mindre mikroskopiska. Hit förs här också gruppen slemsvampar (Myxomycetes) som inte är mikroskopiskt små, men det stora flertalet arter är små och oansenliga så man får leta efter dem speciellt för att finna dem. Till gruppen förs här också en del mer ursprungliga grupper som algsvamparna där många arter är parasiter på vattnens växtplankton. Dessutom förs hit den mycket variabla gruppen mögelsvampar som inte är någon homogen grupp och slutligen jästsvamparna som i verklig mening är mikroskopiska. En del mögel- och jästsvampar har människan tagit i sin tjänst för produktion av olika mögelostar och olika öl- och vinsorter.

Svamparnas viktiga funktion

Svamparna som grupp fyller en mycket viktig funktion i nedbrytningsprocesserna i naturen. Mycket död ved och annat grövre organiskt material upplöses och mjukgörs primärt av svampar.

Svamphyfer utgör föda för många organismer, småkryp, vilka ofta för att få i sig födan sönderdelar substratet som sedan åter kan angripas av nya svampar för fortsatt nedbrytning, och så fortlöper det i flera steg tills vi får det vi kallar jord, en blandning av mineralpartiklar och organiskt material i långt framskriden nedbrytning.

Genom detta fortgår nedbrytningen och slutligen frigörs de primära ämnena till jordarna och koldioxid till luften, det som kallas markandningen.