Foto. Ek i Nolhaga.

Nolhagamiljöer

Miljöer i Nolhagaområdet

Naturen i Nolhagaområdet varierar från områden av ren parkkaraktär till områden med nästan orörd naturskog som i Kongo. Närheten till vatten i form av dammarna, Säveån och inte minst Nolhagaviken bidrar till att väldigt olika miljöer finns inom en begränsad yta. Fyra av miljöerna nämligen Ekhagen, Bergets hedbokskog, Nolhagaviken och slutligen Kongos kärrsumpskog, beskrivs lite utförligare i detta avsnitt. På detta sätt får besökare en uppfattning om vad och när vissa djur och växter bäst kan ses inom områdena. I skolverksamheten kan det dessutom utnyttjas för att närmare studera de olika miljöerna och deras särdrag samt hur de skiljer sig från varandra.

Oavsett besökarens bakgrund kan de fyra miljöerna utgöra målet för olika typer av exkursioner och vandringar, gärna flera gånger under året, vilket ger en möjlighet att ”följa årets gång” i naturen.

Läs mer om Nolhagas miljöer

Nedan ges en översiktlig beskrivning av de fyra miljöer som behandlas i detta avsnitt. Områdena kan i stort karakteriseras som ekosystem, d.v.s. en någorlunda enhetlig miljö med en viss uppsättning basala faktorer samt växter och djur vilket ger en typisk karaktär men dessutom även funktion för var och en av miljöerna.

 

Den vackra ekhagen i söder mot Säveån är, trots parkkaraktären, en intressant miljö. Ansamlingen av gamla ekar inom området skapar underlag för en hög biologisk mångfald med hundratals olika arter. I övrigt finns det utspridda inom området några riktigt stora vackra solitära ekar. Dessa riktigt stora och flerhundraåriga ekar kan i sig själva utgöra ett helt litet ekosystem med en mängd olika arter, från svampar och lavar över olika grupper av insekter upp till fåglar och däggdjur.

 

Uppe på delar av berget, främst inom den östra delen, finns en gammal och ganska öppen hedbokskog med inslag av ek framförallt i de lägre mer perifera delarna. Detta är en speciell miljö med sitt tjocka täcke av fjolårslöv, där vissa platser har rikligt med de smådjur som bidrar till nedbrytningen av lövförnan. En hedartad skog är näringsfattigare och ofta torrare varför nedbrytningen är sämre än i näringsrikare och fuktiga miljöer där rika mulljordar utbildas.

 

Nolhagaviken slutligen är ett område som genomgått flera stora förändringar. I gammal tid var oset nere vid Säveån sannolikt ganska öppet med utbredda sandbankar under sommarens lågvatten (delvis i likhet med ”Playa Mjörn”). Näringen som ån transporterade med sig gav en begränsad mängd vass och annan vattenväxtlighet. Läckage från ökad gödsling på åkermark men framförallt belastningen av näring från en allt större mängd vattentoaletter resulterade under en period i mitten på förra seklet i en accelererande och så småningom självgenererande tillväxt av vass och andra mer krävande vattenväxter. Denna ”skapade” miljö gav i sin tur underlag för en rik fågelfauna av arter som annars bara förekommer i näringsrika slättsjöar. I samband med inrättandet av reservatet gjordes omfattande restaureringsinsatser för att få bort vass och rotfiltsmassor. Viken har åter ändrat karaktär och är väl i sin nuvarande skepnad tämligen lik sitt ursprungliga utseende, varvid en hel del av de växter som krävde hög näringstillgång har försvunnit eller minskat. En del av fågelrikedomen har också försvunnit, men eftersom viken ligger i Säveåns dalgång, som utgör en ledlinje för fågelsträck, så ses på vår och höst fortfarande mycket flyttande fåglar.

 

Kärrsumpskogen som är belägen mitt emot Tallhyddan har i folkmun gått under namnet Kongo eftersom området med sina kanaler och mycket täta undervegetation har varit svårgenomträngligt. Området är en del av Nolhagavikens naturreservat och genomkorsas av en spångad stig och är därför delvis tillgängligt. Via vandringar runt den yttre gränsen och på spången kan den rika fågelfaunan studeras och avlyssnas. Spången ger dessutom möjlighet att få glimtar av den delvis frodiga växtligheten på marken och i kanalerna.