Nolhaga historia

Alströmers Nolhaga

Nolhaga omnämns för första gången som ”Norhaga” redan under 1500-talet och bildade tillsammans med Sörhaga byn Hage eller Hagen. Jonas Alströmer friköpte Nolhaga 1725 och bildade godset Nolhaga genom att köpa upp och slå samman flera intilliggande gårdar.

Experiment- och mönstergård

Enligt den rådande ekonomiska tanken under 1700-talet,
merkantilismen, borde man producera så mycket som möjligt inom landets gränser istället för att importera från utlandet. För att kunna ersätta importerade produkter som tyg, mat, färger och medicinalväxter fanns det ett behov av att hitta inhemska och utländska växter som trivdes i det svenska klimatet. Jonas Alströmer, som var engagerad i jordbruks- och hushållningsfrågor, lät utveckla Nolhaga till en försöksverksamhet och experimentgård. Förbättringsåtgärder som dikning utökade den odlingsbara marken och trädplanteringar och odlingar för olika typer av nyttoväxter, däribland potatis, anlades.

Pipbruket

Från 1500-talet och en bit in på 1800-talet var kritpiporna den vanligaste sortens pipa för tobaksrökning. Alströmer fick 1729 tillstånd att öppna ett kritpipsbruk i Alingsås. Vit lera importerades från Holland och bruket anlades bortanför trädgården på Nolhaga, ungefär där parkeringsplatsen vid koloniområdet ligger idag. Så här berättar Carl von Linné om pipbruket efter besöket i Alingsås under sin Västgötaresa 1846: ”Pipbruket var anlagt utanför staden, här voro 60 personersysselsatta med lerans ältande, rullande, kastande, torkande, polerande, stämplande och huru små gossar användes i samma tjänst som stora.” Tillverkningen hade sin storhetstid under 1770-talet för att sedan avta. Den sista noteringen av en tillverkning på Nolhaga gjordes i husförhörslängderna 1828.

Linnés besök

1746 besökte Carl von Linné Alingsås, här beskrev han de verksamheter som bedrevs i staden, däribland verksamheterna och odlingarna på Nolhaga.

Trädskola

På 1700-talet bedrevs trädskola i parken. Jonas Alströmer var en varm förespråkare för planteringen av träd och flera av de träd som växte här planterades sedan ut för stadens prydnad. I trädskolan odlades inte bara inhemska arter, under andra halvan av 1700-talet lär bland annat flertalet nordamerikanska trädslag funnits i plantskolan.

Den första djurparken

Även på Jonas Alströmers tid fanns det en djurpark på Nolhaga. När Linné besökte egendomen 1746 fanns det orientaliska bockar, spanska hundar, gotländska gumsar, turkiska katter och svenska rävar att beskåda. Det var
antagligen både ett sätt att pröva vilka utländska djur som kunde vara till nytta i Sverige och ett utslag för samlariver och fascination över det nya och spännande. Alströmer anlade också ett schäferi och en schäferiskola där man framgångsrikt avlade på angoragetter.

Nolhaga berg

Alströmer köpte in 7 tunnor med bokollon från Skåne som
planterades på Nolhaga berg. Det motsvarar hundra tusen bokplantor, varav många finns kvar idag. Med tiden blev detta ett omtyckt strövområde med slingrade stigar och fina utsiktplatser.

 

Adelskölds Nolhaga

Det är Claes Adelsköld som till stor del har skapat parken vi har idag. Adelsköld var järnvägsbyggare, riksdagsman och författare. 1877 förvärvade han sitt barndomshem Nolhaga.

 

Vid tillträdet fann han att egendomen hade förfallit. Den stora vackra parken och trädgården var genom bristande dränering förvandlad till ett kärr, de gamla fruktträden var nästan utgångna och byggnaderna låg i ruiner. Dessutom var skogen hårt utgallrad på allt bra virke.

Arbetet med att återställa och restaurera egendomen påbörjades. Det ordnades vägar och anläggningar. Kanalerna rensades från dy, som gav värdefulla gödningsämnen till parkens planteringar. Rörledningar drogs från flera skogssjöar ner till Nolhaga för att driva mjölkvarn, tröskverk och ge vatten till stall och ladugårdar. På köpet fick man vatten till kaskader och vattenkonst samt friskt rinnande vatten i de annars stillastående kanalerna. Odugliga träd röjdes i parken och nya träd och buskar planterades och gräsmattor anlades.

Parken fick en strikt mittaxel som löpte från huvudbyggnaden ner till Säveån.  Kring denna bredde parken ut sig med slingrande gångar, intresseväckande detaljer och inbäddande grönska i engelsk parkstil. Adelsköld ville ha liv och rörelse i sin park och öppnades därför upp den för allmänheten. Alingsåsarna var välkomna att lustvandra både på berget och i parken intill slottet.

Nolhaga slott

Den nuvarande huvudbyggnaden byggdes 1879-1880 och ersatte mangårdsbyggnaden som legat på samma plats. Det ritades i en italiensk nyklassisk villastil av Adrian Peterson, arkitekt i Göteborg.

På bottenvåningen fanns en vestibul, matsal, kök och tre gästrum. Första våningen hade en vestibul och runt den låg den stora salongen med spegelspisen och kabinett på ömse sidor. Här fanns också bibliotek, arbetsrum, biljardsalong, förmak, sovrum samt toalett och badrum. Högst upp fanns sovrum, gästrum och betjäningens rum. Från en laternin på taket strömmade dagsljuset ner i vestibulerna genom mattslipade glasskivor i golvens mitt.

Kölarna

Köl är en gammal västgötsk benämning på en tjärn. Kölarna på Nolhaga är gamla så kallade korvsjöar som avsnörpts och bildats när Säveån ändrat sitt lopp. På 1700-talet användes de som karpdammar.  När Adelsköld öppnade parken för allmänheten blev det ett folknöje att åka skridskor är på vintrarna. På den tiden fångades både brax, gädda och abborre i kölarna på Nolhaga.

Nolhaga trädgård

Nordväst om slottet, ungefär mitt emot dagens koloniområde, låg trädgården på Nolhaga. När Claes Adelsköld tog över Nolhaga 1877 var även den i ett dåligt skick. På grund av bristande dränering hade trädgården förvandlats till ett kärr och de gamla fruktträden var nästan utgångna.

Genom Adelskölds försorg dränerades Nolhaga genom underjordiska avloppstrummor och trädgården restaurerades. Nya fruktträd planterades, däribland äpple, päron och plommon. En del av dessa var nya sorter hämtade från Amerika. I trädgården uppfördes bostad åt trädgårdsmästaren, växthus med varmhus och kallhus. Två nya orangerier innehållandes vinstockar och persikor byggdes också.

Idag står endast trädgårdsmästarbostaden kvar på platsen.

 

Nolhaga i kommunens ägo

1921 köpte Alingsås stad Nolhaga park och slott för 200 000 kronor från den siste privata ägaren H. Sörensson. Syftet var att försäkra sig om att Nolhaga bevarades och utvecklades som ett park- och naturområde tillgängligt för alingsåsarna.

Djurgårdarna

Under början av 1900-talet fanns det ett rikt fågelliv i köllerna. Under slutet av 1930-talet och början av 1940-talet minskade dock fågelbeståndet kraftigt. Många alingsåsare saknade fågellivet i parken och under mitten av 1950-talet
erbjöd sig privatpersonerna Gösta Ström och Ingvar Andreasson att arbeta ideellt för att utöka fågelbiståndet. Det var ett lyckat projekt som ledde till att tanken på att också anlägga en djurpark i Nolhaga väcktes. 1959 gav stadsfullmäktige planteringsnämnden principiellt bifall för att ”anordna och driva en djurpark med hjortar och dvärggetter”. Ett första hjorthägn anlades på udden sydost om vita bron 1960 och sedan kom djurparken att succesivt byggas ut.

Redan 1931 byggdes Tropikhuset med sponsrade medel från Sparbanken. Till en början fanns här övervintrande simfåglar och ett par knölsvanar. Under andra världskriget använde armén huset som ammunitionslager. När det återigen öppnades i samband med att djurparken anlades kunde man skåda marsvin, babianer, markattor, krokodiler, agamer, sköldpaddor och tukaner för en entréavgift av 1 krona för vuxna och 50 öre för barn.

Under 1990-talet startades Barnens lantgård av fritidsförvaltningen.
I Barnens lantgård finns det idag djur som ingår i ett bevarandeprojekt för hotade svenska lantraser. Här finns linderödssvin, göingegetter, gotlandskaniner och skånska blommehöns. Ute i djurparken finns värmlandsfår och svensk gulanka.

Kolonierna

Koloniföreningen i Nolhaga bildades 1944. Marken delades in i 205 stycken lotter om 300-500 kvm. Ganska snart uppfördes stugor i många olika modeller och med skiftande placering på kolonilotterna och området stängslades in så att allmänheten utestängdes från denna del av Nolhaga. I samband med byggnationen av reningsverket 1957 fick några av lotterna flyttas och när högspänningsledningen drogs över området 1964 försvann 14 stycken stugor.  Idag återstår 169 kolonilotter på området.

Septemberorkanen 1969

Den 22 september 1969 drabbades sydsverige av en storm som sedan kommit att kallas Septemberorkanen. Vindstyrkan uppmättes till 35 m/s vid Ölands södra udde och stormen resulterade i omfattande materiella skador.  Stormen fällde många träd i Alingsås och i Nolhaga park föll totalt 90 stora träd. I Nolhaga allé uppstod stora luckor och på grund av det nyplanterades delar av allén under 1980-talet.

Lekplatsen

1971 anlades den första lekplatsen vid Klämmavägen. Sedan dess har den byggts om flera gånger och är idag en tillgänglighetsanpassad lekplats och ett välbesökt utflyktsmål.

Nolhaga trädgård

1935 tog planteringskommittén över

Nolhaga trädgård. Fram till och med 1976 drev kommunen upp de växter i växthusen och varmbänkarna som sedan planterades ut i de allmänna rabatterna.

Källa

Degerman, Siv (2003), Nolhagas park och trädgård – från Jonas Alströmers tid till våra dagar. Degermans arbete utgör stommen i den historiska översikt som presenteras här.

Utställning  i Nolhaga park

Utanför slottet i Nolhaga park finns en permanent utomhusutställning med delar av denna information om parken. Utställningsskyltarna levandegör Nolhaga parks historia genom en konstnärs detaljrika illustrationer.

Skyltarna har producerats av Alingsås kommun och är ett av park- och naturenhetens bidrag till Alingsås 400-årsjubileum 2019.