Parkslide Fallopia japonica
Parkslide Fallopia japonica

Jättebjörnloka och slideväxter skapar obalans i naturen

Invasiva arter kan få oväntade och negativa följder för den biologiska mångfalden, människans hälsa och samhället. Läs mer här...

Människor har i alla tider haft stor nytta av att föra in främmande arter för användning inom jord- och skogsbruk och för jakt och fiske. De har också förskönat våra trädgårdar. Men införsel av vissa arter kan också få oväntade och negativa följder för den biologiska mångfalden, människans hälsa och samhället.

Invasiva arter (invaderande arter)

De invasiva arterna är mycket konkurrenskraftiga och bra på att sprida sig. De förökar sig snabbt och kan dramatiskt förändra sin omgivning. De inhemska får då svårt att hävda sig och riskerar i värsta fall att utrotas. På så vis hotar de invasiva arterna den biologiska mångfalden. Med biologisk mångfald menar man såväl variationsrikedomen inom och mellan arter som en mångfald av ekosystem.

Den spanska skogssnigeln, även kallad ”mördarsnigeln” är ett exempel på en art som kommit in i Sverige med importerade livsmedel och som nu förökar sig snabbt och orsakar stor skada på trädgårds- och kulturväxter. I många fall har invasiva främmande arter blivit så välspridda och etablerade i den svenska naturen att vi tvingas leva med dem.

De vanligaste invasiva växterna

Kanadensiskt gullris och jättebalsamin är växter som etablerat sig i den svenska naturen och som nu på vissa platser konkurrerar ut den ursprungliga floran i vägkanter och längs åstränder. De vanligaste invasiva växterna i Alingsås kommun är jättebjörnloka, parkslide och jätteslide.

Undvik att plantera dessa växter

Även om spridningen av främmande arter är ett globalt problem så finns det mycket som enskilda medborgare kan göra för att hindra att dessa arter sprids vidare i Sverige. Framförallt, plantera dem inte som trädgårdsväxter eftersom det är stor risk att de sprider sig okontrollerat ut i naturen och därmed konkurrerar ut inhemska växter och på sikt hotar den biologiska mångfalden. Att förhindra spridning och etablering i ett tidigt skede är absolut det bästa. När en invasiv växt är etablerad är den mycket svår att få bort, då får man inrikta sig på att minimera skadorna.

Jättebjörnloka, parkslide och jätteslide - beskrivning

Jättebjörnloka Heracleum mantegazzianum

Jättebjörnloka är en invasiv art. Växten ser ut som ett jättestort hundkäx med kraftig stam och stora blad. Stjälken kan bli flera meter hög och nästan 10 cm tjock. Växtsaften kan ge svårläkta brännsår om man får den på huden och sedan vistas i solsken. Skador på huden visar sig ofta inte direkt utan först efter några timmar/ett par dygn efter kontakt med växtsaften. Om du kommit i kontakt med växtsaften bör du tvätta området med tvål och vatten och sedan skydda det mot direkt solljus under minst en vecka även om du är symtomfri.

Parkslide Fallopia japonica/ Jätteslide, Fallopia sachalinensis

Slideväxterna, vars stammar lätt förväxlas med bambustammar, är invasiva växter som bildar täta bestånd. Rotsystemets växtkraft är stor nog att påverka vägbeläggningar och ledningar i marken.

Bekämpning

Upptäcker du jättebjörnloka/slideväxter på någon av kommunens offentliga platser kontakta parkavdelningen, Tekniska förvaltningen.

Kommunen kan inte tvinga privata markägare att bekämpa jättebjörnloka, slideväxter och andra invasiva växter men vi ger gärna råd om hur man på bästa sätt kan bekämpa dem. Det är viktigt att alla drabbade inom ett område arbetar tillsammans för att bekämpa växterna. Det gäller att alla plantor och alla stånd bekämpas. Det är också viktigt att bekämpningen sker löpande. Enstaka insatser räcker inte.

Alla växtdelar måste brännas och får inte läggas på kompost eller i ditt kärl för trädgårdsavfall!

  • Vid förekomst av någon enskild relativt nyplanterad planta av slideväxterna kan den försiktigt grävas upp. Alla växtdelar måste brännas och får inte läggas på kompost eller i ditt kärl för trädgårdsavfall! Kan dock lämnas till återvinningscentral som brännbart avfall. Om det är fråga om bestånd kan de klippas ned till marknivå vid flera tillfällen under växtsäsongen, upprepat under flera år.
  • För att hindra spridningen av jättebjörnloka bör man slå av stjälkarna innan blommorna har gått i frö. Blomställningarna måste tas bort och förstöras så att inte fröna kan eftermogna och gro. Växten kan svältas ut genom att man kontinuerligt tar bort de ovanjordiska delarna. Bestånden kan behöva slås flera gånger om året eftersom plantorna sätter nödskott. Se upp för växtsaften! Bete fungerar också bra, får och kor betar gärna späda jättebjörnlokor. Även täckning kan fungera.
  • Vill man ta död på växten direkt så måste man förstöra rötterna, antingen genom att kapa pålroten under tillväxtstället eller genom att gräva upp eller fräsa sönder rötterna.
Tillhörande information