Läkarebo naturreservat skylt

Läkarebo

Reservatet vid Läkarebo i Ödenäs socken utgörs av ett gammalt blandat barrskogsbestånd med huvudsakligen tall.

Det är en liten bit vanlig skogsmark med ovanliga kvalitéer. Ett skogsparti som klarat sig från avverkning de senaste seklerna. Träden har därigenom uppnått en ålder som är ovanlig i dagens skogar.

Naturreservatet i Läkarebo bildades 1959 och omfattar en hektar. Många äldre träd blåste ner i stormen 1969.

Grövre träd viktiga för många arter

I området finns flera kullfallna trädjättar och döda torrakor. Träden får ligga kvar så att insekter och svampar ska kunna hitta "livsrum" och så småningom bryta ner veden. De många bohålorna finns framförallt i de grövre tallarna. Spillkråkor eller andra hackspettar utnyttjar gärna lite grövre träd för sina bohål. Hålen kan därefter användas av andra hålbyggare som till exempel pärluggla, skogsduva och många andra arter.

Ljusälskande åldringar med små krav

I reservatet dominerar tallen som trivs på torrare mark än granen. Tallen är en överlevare som klarar att växa på nästan vilket underlag som helst. Den har stort behov av ljus och konkurreras därför ofta ut av granen på bättre mark. Tallen finns på all mark från rena berghällar till torvmark, marker där inga andra träd klarar att överleva. På sådana marker ser man ofta tall i form av små förkrympta exemplar, så kallade martallar. Tallen kan också bli en gammal jätte. De största exemplaren i Sverige har blivit över 35 meter höga med en omkrets i brösthöjd på över fyra meter. Det finns exempel på tallar som blivit 900 år gamla. I reservatet är det grövsta tallarna cirka tre meter i omkrets och sannolikt inte mer än 300 år gamla.

Marken består huvudsakligen av morän - sten, grus och sand i blandning med finkornigare material. Materialet består huvudsakligen av kalkfattiga mineraler, vilket ger upphov till en artfattig flora. Här finner man i huvudsak sådana arter som är typiska för mager skogsmark: lingon, kruståtel, skogsfryle, skogsbräken och örnbräken. I den lite tätare granskogen där mindre ljus når ner dominerar mossorna.

Föryngringen av gran och björk är mycket tydlig, fram för allt i tallskogen och i de luckor som skapats där äldre träd ramlat ned. Troligen har föryngringen tidigare hållits tillbaka genom att området utnyttjats för bete.

Tillhörande information

Karta

Javascript is required to view this map.