Några arter
Ett urval av några arter i Nolhaga
Variationen inom Nolhagaområdet gör att här finns ett stort antal intressanta småkryp i de olika miljöerna. För skolverksamheten kan det vara intressant att närmare studera några av dessa som är typiska och vanliga i de miljöer där de förekommer. I detta avsnitt behandlas några av dessa speciella arter: daggmask, gråsugga, märlkräfta och husmask, de båda senare i vattenmiljöer.
Några av arterna träffar man på under stora delar av året och de är dessutom viktiga i sina respektive miljöer varför det kan vara intressant att få lite mer kunskap om dessa arter. Ska man göra studier kan insamling bli nödvändig och det är då viktigt att visa respekt och hantera djuren varligt och om möjligt återföra dem levande till den miljö där de insamlades.
Läs mer om några av arterna på land och i vatten
Olika vandringar eller exkursioner kan ha vilket mål som helst. Bra är dock om målet är bestämt i förväg då det i vissa fall krävs ”specifik utrustning” för att leta upp eller få tag i vissa speciella arter. Dessutom är det så att alla arter inte förekommer överallt, varför man också lämpligen vandrar till någon specificerad plats i samband med exkursionen.
Man kan göra exkursioner - utflykter för att insamla t.ex. småkryp i allmänhet inom en eller flera olika miljöer, men man kan också direkt rikta in arbetet på en speciell art som av någon orsak är intressant. Det som beskrivs i detta avsnitt är insamling – studier av några speciella arter som finns företrädda inom Nolhaga och som dessutom har en viss betydelse i de naturliga ekosystem där de förekommer.
De två första exkursionerna inriktar sig på ett par sådana betydelsefulla arter, daggmask och gråsugga, som representerar två olika, delvis parallella steg i den för alla ekosystem så viktiga nedbrytningsprocessen. Vad skulle ha hänt om inte denna process fungerat? Torvmossar är exempel på ansamling av organiskt material under förhållandevis kort tid i miljöer där nedbrytningen varit mycket långsammare än den årliga bildningen av växtmaterial. Genom en fungerande nedbrytning omsätts det organiska material som växterna bildar och i processen frigörs dessutom näringsämnena som åter kan tas upp och användas av växterna. Detta är den naturliga process som vi utnyttjar vid den kompostering av organiskt avfall som numera är vanlig såväl i stor som i liten skala.
De tre senare exkursionerna tar som mål att påvisa förekomsten av ett par organismgrupper som är lite speciella. Märlkräftor är väl en relativt okänd grupp medan husmaskarna är rätt välkända som sådana, men kanske är det mindre välkänt att de är vattenlevande larver till en stor och betydelsefull grupp sländor. Märlkräftor kan vara en viktig länk i nedbrytning och omsättning av organiskt material i vattenmiljöer. Detsamma gäller en del av husmaskarna, men inom denna stora grupp ryms arter med starkt varierande livscykler och levnadsförhållanden. Sålunda finns det en stor grupp av husmaskar som är rovlevande, de äter både andra djur och andra aret av husmaskar. Det finns dessutom arter som har mycket speciell biologi och en del av dessa arter kan utnyttjas för att påvisa förekomsten av vissa miljöfaktorer. Båda grupperna är viktiga som föda för olika fiskar i de miljöer där de finns.
Även hinn- och hoppkräftorna utgör viktig föda framförallt för mindre fiskar. Dessa båda grupper av kräftdjur tillhör det vi vanligen kallar djurplankton, d.v.s. de lever ett fritt kringsvävande/kringsimmande liv i vattensamlingar, sjöar och hav. De flesta arterna av hinnkräftor lever av växtplankton som filtreras ur vattnet medan många hoppkräftor är rovlevande och griper sitt byte. Djurplankton fyller en viktig funktion i vattnen som reglerare av mängden växtplankton men också genom att de utgör en primär länk för födotransport i näringsväven.
Ska man samla in något av djuren som berättas om i detta avsnitt ska man också vara medveten om att detta är levande varelser och de ska behandlas på ett etiskt korrekt sätt och i slutändan helst kunna återbördas till sina ursprungsmiljöer.
