Insekter
Insekter i Nolhaga
Alla har väl någon gång fascinerats av en dagfjärils lätta flykt från blomma till blomma en solig och varm sommardag. Fjärilarna tillhör insekternas grupp som är den största och kanske också mest mångformiga på vår jord. Hit hör bl.a. skalbaggar, flugor och myggor, många olika grupper av sländor men även gräshoppor, cikador med flera.
Variationen inom Nolhagaområdet gör att här finns en mängd olika insektsgrupper men exkursioner föreslås bara för att studera några av de mer kända grupperna som skalbaggar och fjärilar. Vill man tränga längre in i insekternas värld finns dock möjligheten inom Nolhaga. Vet man bara något lite om vad man ska titta efter så kan man alltså finna mycket intressant i den värld som vi delar med en hel mängd olika insekter, både till glädje och till förtret.
Läs mer om insekter
Insekterna är den talrikaste gruppen av organismer på vår jord, med någon miljon kända och beskrivna arter, och de har i princip kunnat kolonisera alla tillgängliga miljöer, även om det i/på havsvattnet inte lever så många insekter. Insekterna har en gemensam ”grundplan” för hur de är byggda; huvud-, mellan- och bakkropp, antenner, facettögon tre par ben samt fram och bakvingar. Ben och vingar sitter på mellankroppen. Bortsett från denna grundplan så är variationen inom gruppen mycket stor, och anpassningar till specifika livsmiljöer och livsmönster har medfört att grundplanen förändrats kraftigt, vilket bl.a. gäller mundelarnas utseende. Några primitiva grupper med små arter har aldrig haft vingar. Andra viktiga karaktärer är ett speciellt andningssystem, trakéer, och ett yttre kitinskelett. Gruppen rymmer en avsevärd storleksvariation (ca 0.2 mm upp till ca 30 cm) och variation i utseende och färger (från enkla klotformiga skalbaggar till vissa vandrande pinnars och bönsyrsors kamouflage med utskott och färganpassning till vissa fjärilars och skalbaggars enorma färgprakt).
Mångformigheten finns både mellan och inom de olika grupperna. Den största gruppen skalbaggarna omfattar till exempel arter där de minsta är mindre än en millimeter till den ca 8 cm stora ekoxhannen. Ännu större och framförallt mycket tyngre blir de massiva tropiska goliatbaggarna. Skalbaggarna lägger ägg och larverna utvecklas sedan i olika ofta väldigt specifika miljöer. Många skalbaggar är rovlevande och hit hör till exempel de stora jordlöparna som man kan få se bland markens löv. Åter andra är blombesökande på samma sätt som bin och ses flyga kring soliga dagar under sommaren. En stor grupp skalbaggar har larver som lever i veden på träd och buskar och ollonborrens stora vita larver ser man ibland när man gräver i jorden.
Fjärilarna är en grupp insekter som genom sin färgprakt och lätta flykt alltid ger en speciell känsla. De fjärilar vi ser är vanligen s.k. storfjärilar inom gruppen dagfjärilar. Utöver dessa finns det ett par mycket artrika grupper av småfjärilar, där främst vecklare och mätare med larver som under gynnsamma omständigheter kan kaläta trädbestånd och t.o.m. hela skogar. Fjärilarna lägger oftast sina ägg på en enda värdväxt där larverna utvecklas och sedan förpuppas innan förvandlingen till den nya fjärilen. Mer speciella anpassningar finns även bland fjärilarna. Larverna av några blåvingearter ”tas om hand” av myror och förs till stacken där de äter myrlarver.
Andra grupper av insekter som är speciellt vanliga inom Nolhaga är stickmyggor av ett flertal arter, särskilt inom Kongo, och nere över vikarnas vatten svärmar på sommaren myriader av fjädermyggor i stora moln. I anslutning till vikarna kan under sommaren också de magnifika trollsländorna ses hovra eller i snabb flykt ta någon annan insekt. Nattsländorna, vars larver är de vattenlevande husmaskarna, finns naturligtvis också i stora mängder nere över de grundare delarna av Nolhagaviken. På många ställen kan spåren ses efter insektsgrupper som lever mer i det fördolda. Bladen på träd och buskar har ofta små underliga så kallade gallbildningar (hemvist för en larv av gallmygga eller gallstekel) av olika former. På vissa växter ser det ut som någon spottat, ett skydd som spottstritarna och deras larver omger sig med.
