Jonas Alströmer
De första åren i staden Alingsås historia skedde ingen större utveckling. Först på 1720-talet inleddes den verkliga storhetstiden, med Jonas Alströmer (1685-1761) och grundandet av manufakturverket. Jonas Alströmer föddes den 7 januari 1685 i Alingsås. Hans föräldrar, Tore Carlsson och Annika Gislesdotter var borgare i staden.

Barndomshemmet låg på Kungsgatan (nuv. kvarter Storken), men brann ner i den svåra stadsbranden 1749. Då förstördes stora delar av kvarteren utmed Kungsgatan, alltifrån Stora Troget till nuvarande Nygatan.

Jonas hette från början Toresson i efternamn, men tog sig tidigt namnet Alström efter sin födelsestad. Efternamnet ändrades till Alströmer i samband med adlandet 1751.

Potatis
Jonas Alströmer är i övriga landet idag mest känd för att han försökte lära svenska folket att äta potatis. 1724 anlade han den första svenska potatisodlingen för matbruk på sina ägor i Alingsås och potatisen kallades här i bygden för "nolor".

Alströmer spred kunskap om potatis och potatisodling både med hjälp av en bok och genom att fördela små partier till olika ståndspersoner i landsorten över Sveriges land. Dessutom annonserade han i tidningarna.

Manufakturer
Även om vi främst förknippar Jonas Alströmer med potatis, var hans ambition från början att göra Alingsås till ett hantverks- och manufakturcentrum. Dessa planer hade utvecklats under hans vistelse ute i världen. Alströmer tillbringade närmare 20 år i England, blev engelsk medborgare och svensk konsul i London. Därefter fortsatte han till Frankrike och Paris, varifrån han ansökte om att få grunda ett manufakturverk i Alingsås.

Inom loppet av några år startades ett stort antal industrier, främst inom textilbranschen och Alingsås var en av de främsta industristäderna under mitten av 1700-talet. Här fanns verksamheter som strumpväveri, bandväveri, klädesväveri och tobaksspinneri.

Att stå på god fot med makthavarna i Stockholm visade sig vara absolut nödvändigt för manufakturverkens överlevnad. När de statliga bidragen upphörde på 1760-talet, samtidigt som efterfrågan inte blev så stor som man förväntat sig, krympte verksamheten och Alingsås var inte längre en industriort av betydelse.