Köldmedier

Köldmedier finns i de flesta av dagens kyl-, frys-, värmepumps- och klimatanläggningar.  Ett köldmedium tar upp och avger värme eller kyla genom att gas förändras till vätska och tvärtom. CFC-, HCFC- och HFC är olika typer av köldmedier.

Utsläpp av köldmedier har en mer eller mindre negativ påverkan på atmosfärens ozonskikt och växthuseffekt. För att hejda denna negativa trend finns det internationella överenskommelser om att stoppa produktionen av ozonnedbrytande ämnen och minska användningen av ämnen som påverkar växthuseffekten. Samtidigt har Sveriges riksdag beslutat om en avvecklingsplan för dessa ämnen.

CFC: Från och med år 2000 råder användningsstopp för CFC. Undantagna är små enhetsaggregat på max 900 g CFC, vilka får användas på samma plats tills de tjänat ut. (Ett enhetsaggregat är tillverkat och kontrollerat på en fabrik och ska endast anslutas till el på platsen.)

HCFC: Nyinstallationsstopp gäller sedan år 1998. Från och med 2002 råder påfyllnadsstopp.

HFC: Här finns ännu inga stoppdatum.

Alternativ till ovannämnda köldmedier är exempelvis vatten, ammoniak, kolväten som propan och isobutan samt koldioxid. På vissa ställen kan även fjärrkyla installeras.

Vad gör Miljöskyddskontoret?
Miljöskyddsnämnden har tillsyn över anläggningar med en köldmediemängd som överstiger 10 kg. Miljöskyddskontoret granskar de årliga rapporterna om läckagekontroll, för att se att endast tillåtna köldmedier används och att anläggningen är i bra skick.

Kontoret tar emot anmälningar om installation av ny utrustning och har möjlighet att meddela förelägganden om tex försiktighetsåtgärder med stöd av miljöbalken.

Miljöskyddskontorets tillsyn kan också innebära ett besök på plats för att tex kontrollera aggregatens dokumentation. Dessutom sammanställs de rapporterade köldmediemängderna åt Naturvårdsverket.

För miljöskyddsnämndens tillsyn och granskning av kontrollrapporter och anmälningar tas en avgift ut (se taxa inom miljöbalkens område).